Blogguppgift D - Medborgarjournalistik & Sociala Medier

De sociala medierna såsom bloggar, wikier och Internet tar allt större plats vid rapportering av enskilda händelser. En privatperson med egen blogg kan rapportera om en händelse långt innan något traditionellt nyhetsmedium ens hunnit till platsen, och i Internetforum kan katastrofer och ageranden ha diskuterats i flera timmar innan en papperstidning rapporterar om den. Allt handlar om att någon finns på rätt plats vid rätt tillfälle och kan rapportera.

Under lång tid har tidningar, och senare också radio och TV, haft någon form av monopol på rapportering av nyheter. Visst har privatpersoner genom alla tider pratat med varandra och berättat om saker, både i tal och skrift, men ingenting har varit riktigt sant förrän det rapporterats av "dem som vet". Nyheter har varit vikta åt att rapporteras av nyhetsmedier som skall vara objektiva och berätta för allmänheten vad som har skett i världen.

Idag utvecklas samhället med rekordfart. Mediekanaler förökar sig på löpande band och tekniken ger möjligheter som aldrig förr, men journalistiken står stilla. Visst finns nätversioner av många tidningar och radio och TV kan avbryta för extrasändningar eller lägga nyheter på text-TV, men fortfarande finns en avgörande faktor. Medierna måste ha en utsänd reporter på plats för att kunna rapportera, vilket givetvis fördröjer det hela avsevärt, ibland med så mycket som flera dygn.

Medborgarjournalistiken får därför en allt större plats i människors medvetande. Överallt där någonting har hänt, stort som smått, finns någon som vill berätta om det. Varje händelse kan med hjälp av Internet eller mobiltelefonen spridas som en nyhet till omvärlden på bara några sekunder. Den som vill hålla sig uppdaterad kan genom en enkel sökning på nätet hitta de flesta nyheter innan media ens hunnit skicka iväg en reporter.

Visst, alla nyheter kanske inte rapporteras lika objektivt som "vanliga" nyheter, och samma krav på stil och språk kan inte ställas, men hur viktigt är det egentligen i situationer där unga mödrar fråntas sina barn av militärer eller hela familjer dör i rasmassorna efter en jordbävning? Det jag är intresserad av att veta är vad som har hänt och varför. Givetvis vill jag att språket skall vara förståeligt men ställer inga krav på ingresser, styckefördelning eller gott språkbruk i övrigt. Och objektivitet, det kan gammelmedierna syssla med i papperstidningen dagen efter.

Något annat som kan tyckas vara lite klurigt i såna här sammanhang är sanningshalten i det som rapporteras. Inte heller här ser jag några bekymmer. Visst kan den oärlige publicera en osann nyhet på nätet, men den blir knappast långvarig eftersom den inte får stöd från någon annan. De nyheter som är sanna kommer att rapporteras av allt fler och tillsammans skapa en bild av vad som verkligen är sant. Kanske blir det till slut en högre grad av objektivitet än vad en enskild reporter kan åstadkomma?

Så vad ska då våra medier göra för att inte helt tappa greppet om sin egen bransch? Kommer det till och med gå så långt att journalister kan konkurreras ut av amatörer och privatpersoner?

Jag tror att det är viktigt att gammelmedierna försöker utvecklas i takt med samhället. Givetvis skall man så länge som möjligt fortsätta med utgivning av papperstidningar då det kan fungera som ett medium för djupare och mer ingående nyheter. Dock måste man lägga mycket vikt på sina nätversioner och istället för att arbeta mot de sociala medierna hitta någon form av samarbete. Aftonbladet har redan nu lyckats på ett plan genom att blanda in sina läsare som fotografer. Deras satsning på numret 72 000 dit man kan MMS:a bilder på händelser har varit mycket lyckosam.

Jag tror att det är den vägen man måste gå. Man måste försöka bli någon form av samlingsplats för medborgarjournalistiken. Genom att vara ett forum dit människor kan rapportera in sina nyheter i utbyte mot någon form av belöning kan man behålla sin plats på nyhetsmarknaden och samtidigt på ett smidigt sätt få information om nya scoop.
De medier som dröjer för länge med att anpassa sig till utvecklingen riskerar en lång och kostsam uppförsbacke för att ta sig tillbaka.