Blogginlägg E - Journalistikens roll och uppdrag

Vilken är journalistikens roll? Vilket är dess uppdrag? Vad är journalistik i ordets rätta bemärkelse i mediesamhället av idag? Har journalistikens roll förändrats i takt med samhället? I så fall, åt vilket håll?

I många tidigare blogginlägg har jag pekat på hur journalistiken utvecklats. Hur sociala medier som bloggar och wikier har tagit på sig rollen som spridare av nyheter, som nya rapportörer av händelser och skeenden. Jag har skrivit att journalistiken breddats och, på sätt och vis, deprofessionaliserats i takt med samhällets utveckling. Som jag ser det kan man numera prata om olika typer av journalistik - den professionella journalistiken inklusive "New Journalism" och den sociala journalistiken som har sina forum på bloggar och dylikt. De är alla viktiga i ett kunskapstörstande samhälle där behovet av information hela tiden växer. Men har de alla samma uppdrag?

Bill Kovach och Tom Rosenstiel skrev i sin bok The Elements of Journalism att journalistikens viktigaste roll är att förmedla sanningen. I olika budord (se vänsterspalten) radar författarna upp punkt för punkt vad som bör vara en journalists riktlinjer. Jag håller med dem i deras påståenden, men inser samtidigt att deras krav på journalistiken blir allt svårare att uppnå. Idag finns så många amatörjournalister där ute som inte alls bryr sig om alla dessa budord. En bloggare som vill rapportera från en händelse skriver SIN sanning, och han är inte lika kritiskt granskande som en professionell journalist bör vara. Han är inte heller en objektiv granskare av statsmakten och kan mycket väl skriva på ett sätt som får minsta händelse att verka världsomvälvande. Alltså bryter han, utan att vara medveten om det, mot flera av de regler som Kovach och Rosenstiel tar upp.

Idag får därför den professionella journalistiken en allt viktigare roll tycker jag. Eftersom vi överöses av nyheter och information på daglig basis är det oerhört viktigt att vi är medvetna om vikten av källkritik. Jag får inte ta en rapport från en blogg på lika stort allvar som en rapport från en dagstidning. Bloggen kanske inte alls är kritiskt skriven eller objektiv? Någon med egna intressen i frågan kan vara författare till texten.
Å andra sidan MÅSTE jag kunna lita på att det jag läser i en dagstidning är en sann, kritiskt granskande och objektiv text som skrivits för att hjälpa mig i mitt liv som medborgare. Den professionella journalistikens roll blir alltså viktigare än någonsin. Från att den, i sin vagga, varit den enda källan för information bör den nu vara den enda fullt pålitliga källan för information. Då inte sagt att man inte kan lita på bloggar…

Författarna till boken skriver om att det faktiskt är svårt att hålla sig till sanningen. Linjen kan vara hårfin mellan sanning och vit lögn, mellan verklighet och påhittad historia. En journalist eller kolumnist som beskriver vardagen kan mycket väl råka lägga till en och annan del i sin berättelse för att ge den det där lilla extra, för att krydda berättelsen. Ett citat kan hottas upp och en miljö kan beskrivas lite mer spännande. Om en professionell journalist har svårt att skriva på "rätt" sätt trots sin utbildning, tänk då på hur lätt en lögn kan slinka med i en bloggares text, hur en händelse kan förvridas och förstoras upp. Nej, återigen ställs oerhört höga krav på den professionella journalistiken!

Journalistiken skall fungera som ett forum för debatt lyder ett av budorden. Journalistiken skall upplysa medborgarna om samhället så mycket så att de själva kan göra aktiva val, så att de kan påverka samhället och delta i samhällsdebatten. Journalistiken skall granska makten och visa medborgaren dess valmöjligheter. Även här är det proffsen som får lägga ner extra möda för lönen. Det är de som har resurser och möjligheter att få ett överhuvudperspektiv och se alla delar av samhället. De kan se allt, och rapportera om allt. En bloggare ser bara delar och rapporterar därefter.
Vad gäller den allmänna opinionen och debatten får dock också bloggarna en viktig roll. Precis som författarna skriver någonstans i boken så kan inte den allmänna debatten dö ut om det finns många kanaler. Ju fler mediekanaler och diskussionsforum som bildas, desto starkare och mer genuin blir demokratin i ett samhälle. Ju fler bloggar, wikier, diskussionsforum och communitys som bildas på nätet, desto större är chansen att det demokratiska samhället lever vidare och utvecklas.

Alltså. Journalistikens roll idag är vad den alltid har varit. Att rapportera en objektiv och granskande sanning, för att upplysa medborgarna om läget så att de kan fatta självständiga beslut. Men, det blir allt viktigare att skilja på professionell- och amatörjournalistik i dagens mediebrus, samt att de professionella journalisterna tar sitt uppdrag på största allvar. Så länge journalisterna uppmärksammar de budord författarna lagt fram så kommer journalistiken, som vi känner till den, att leva vidare. Det är i alla fall vad jag tror.

Blogguppgift D - Medborgarjournalistik & Sociala Medier

De sociala medierna såsom bloggar, wikier och Internet tar allt större plats vid rapportering av enskilda händelser. En privatperson med egen blogg kan rapportera om en händelse långt innan något traditionellt nyhetsmedium ens hunnit till platsen, och i Internetforum kan katastrofer och ageranden ha diskuterats i flera timmar innan en papperstidning rapporterar om den. Allt handlar om att någon finns på rätt plats vid rätt tillfälle och kan rapportera.

Under lång tid har tidningar, och senare också radio och TV, haft någon form av monopol på rapportering av nyheter. Visst har privatpersoner genom alla tider pratat med varandra och berättat om saker, både i tal och skrift, men ingenting har varit riktigt sant förrän det rapporterats av "dem som vet". Nyheter har varit vikta åt att rapporteras av nyhetsmedier som skall vara objektiva och berätta för allmänheten vad som har skett i världen.

Idag utvecklas samhället med rekordfart. Mediekanaler förökar sig på löpande band och tekniken ger möjligheter som aldrig förr, men journalistiken står stilla. Visst finns nätversioner av många tidningar och radio och TV kan avbryta för extrasändningar eller lägga nyheter på text-TV, men fortfarande finns en avgörande faktor. Medierna måste ha en utsänd reporter på plats för att kunna rapportera, vilket givetvis fördröjer det hela avsevärt, ibland med så mycket som flera dygn.

Medborgarjournalistiken får därför en allt större plats i människors medvetande. Överallt där någonting har hänt, stort som smått, finns någon som vill berätta om det. Varje händelse kan med hjälp av Internet eller mobiltelefonen spridas som en nyhet till omvärlden på bara några sekunder. Den som vill hålla sig uppdaterad kan genom en enkel sökning på nätet hitta de flesta nyheter innan media ens hunnit skicka iväg en reporter.

Visst, alla nyheter kanske inte rapporteras lika objektivt som "vanliga" nyheter, och samma krav på stil och språk kan inte ställas, men hur viktigt är det egentligen i situationer där unga mödrar fråntas sina barn av militärer eller hela familjer dör i rasmassorna efter en jordbävning? Det jag är intresserad av att veta är vad som har hänt och varför. Givetvis vill jag att språket skall vara förståeligt men ställer inga krav på ingresser, styckefördelning eller gott språkbruk i övrigt. Och objektivitet, det kan gammelmedierna syssla med i papperstidningen dagen efter.

Något annat som kan tyckas vara lite klurigt i såna här sammanhang är sanningshalten i det som rapporteras. Inte heller här ser jag några bekymmer. Visst kan den oärlige publicera en osann nyhet på nätet, men den blir knappast långvarig eftersom den inte får stöd från någon annan. De nyheter som är sanna kommer att rapporteras av allt fler och tillsammans skapa en bild av vad som verkligen är sant. Kanske blir det till slut en högre grad av objektivitet än vad en enskild reporter kan åstadkomma?

Så vad ska då våra medier göra för att inte helt tappa greppet om sin egen bransch? Kommer det till och med gå så långt att journalister kan konkurreras ut av amatörer och privatpersoner?

Jag tror att det är viktigt att gammelmedierna försöker utvecklas i takt med samhället. Givetvis skall man så länge som möjligt fortsätta med utgivning av papperstidningar då det kan fungera som ett medium för djupare och mer ingående nyheter. Dock måste man lägga mycket vikt på sina nätversioner och istället för att arbeta mot de sociala medierna hitta någon form av samarbete. Aftonbladet har redan nu lyckats på ett plan genom att blanda in sina läsare som fotografer. Deras satsning på numret 72 000 dit man kan MMS:a bilder på händelser har varit mycket lyckosam.

Jag tror att det är den vägen man måste gå. Man måste försöka bli någon form av samlingsplats för medborgarjournalistiken. Genom att vara ett forum dit människor kan rapportera in sina nyheter i utbyte mot någon form av belöning kan man behålla sin plats på nyhetsmarknaden och samtidigt på ett smidigt sätt få information om nya scoop.
De medier som dröjer för länge med att anpassa sig till utvecklingen riskerar en lång och kostsam uppförsbacke för att ta sig tillbaka.