Blogginlägg A: Nyhetsvärdering

Vad gör en nyhet het?

Vi lever i ett samhälle som allt mer domineras av media. Du och jag påverkas av media vare sig vi vill eller inte. Det som sägs på nyheterna bestämmer vår agenda, vad vi pratar om på fikarasten, i krogkön eller runt frukostbordet.
I detta läge blir det oerhört viktigt att nyhetsredaktionerna kan värdera alla nyheter för att ta reda på vad som är viktigast för just dig. De måste göra en nyhetsvärdering. Vad skall komma först? Vad ska få mest utrymme? Vilken nyhet är het?

Den senaste tiden har de svenska mediernas nyhetsvärdering varit i riktigt blåsväder. Orsaken till detta har varit ett annat blåsväder. Stormen Gustav har dragit fram över USA och fått stora rubriker och många spaltmeter. Inte så konstigt, tycker ni. Det är väl en stor nyhet? Absolut, det är en stor nyhet som bör få uppmärksamhet!
Saken är bara den att samtidigt som Gustav skakade om USA, utan att skada en enda människa, skakades Kina av en jordbävning, som gjorde över 100 000 människor hemlösa, och Indien drabbades av sin värsta översvämning på 50 år. Katastrofer som i sig var lika allvarliga, förmodligen värre, än den i USA, men som inte fick alls lika mycket utrymme i media. Varför?

I Sveriges Radio P1:s program Medierna från den sjätte september i år diskuteras just nyhetsvärdering med utgångspunkt från dessa katastrofer. Man hade där undersökt hur lång tid som ägnades åt de olika händelserna i SVT:s Aktuellt. Man kom fram till att deras värdering av nyheterna var att orkanen Gustav var sex gånger viktigare än jordskalvet i Kina och åtta gånger viktigare än översvämningen i Indien. Ungefär samma värdering gjordes av andra medier. På vad grundar sig denna värdering av nyheterna?
- Jag tror att det är en kvarleva av en rasistisk syn på världen, säger Torbjörn Tennsjö, professor i praktisk filosofi, i en intervju. Det är vi, och det är de främmande varelserna i Asien och Afrika och andra länder.

VA?!!? Präglas 2000-talets professionella journalistik av rasism och främlingsfientlighet? Styrs vår agenda av personer som inte uppfattar alla människor som lika mycket värda? Är inte tanken att journalistiken skall vara objektiv?

Nej, givetvis grundar sig inte journalisternas nyhetsvärdering på rasism. Det finns så mycket annat som ligger bakom som styr. I dagens samhälle där allting måste gå så fort som möjligt, där minsta lilla sak skall förminskas och effektiviseras. Ett samhälle där inte ens havregrynsgröt kan kokas snabbt nog, utan kräver specialprodukten "snabbgröt". Där krävs också förenklade nyheter. Vi vill läsa om det som känns mest aktuellt för oss och orkar/hinner inte läsa om något som vi inte kan relatera till.
Eftersom vi har mera gemensamt med våra västerländska vänner i USA än vad vi har med "främlingarna" i Kina eller Indien har vi lättare att ta till oss om det som händer i USA. Det handlar inte om rasism utan snarare om identifiering.
Som journalist har jag därför inget val. Givetvis är jag medveten om att jag borde skriva lika mycket om alla katastrofer. Men samtidigt som jag har i uppgift att skildra världen som den är, har jag också i uppgift att sälja mina nyheter. Jag fokuserar därför på de nyheter som läsaren eller tittaren kan relatera till. Hemskt ur human synvinkel, javisst! Men logiskt på marknaden.

Som av en händelse gled samtalsämnet vid gårdagens fikarast på min arbetsplats in på just nyhetsvärdering. Upprörda röster undrade varför TV4-sporten ansåg det vara bättre att inleda sändningen med ett fem minuter långt inslag om damfotbollsproffset Lotta Schelin som vunnit en match med 12-0 innan man visade ett (kort) inslag om handikappidrottaren Anders Olsson som vunnit OS-guld, istället för tvärtom. Vad var egentligen den största nyheten? Vari ligger prioriteringen?
I det här fallet har jag själv väldigt svårt att förstå vad som avgör. Anders Olssons prestation smäller långt högre än alla 12-0-segrar i världen. Jag förstår överhuvudtaget inte varför "vanliga" OS värderas högre än Paralympics då det sistnämnda uppvisar så oerhört många fler fantastiska prestationer. Lite anmärkningsvärt med det här är dock att man av TV4-sportens upplägg kan avläsa att det varit en dag med få nyheter. Både damfotboll och handikappidrott är ju annars idrotter som vanligtvis bortprioriteras till förmån för idrotter med "större nyhetsvärde" som herrfotboll eller herrishockey. Även här avgörs förmodligen nyhetsvärderingen av vad som anses sälja bäst.

Samtidigt som jag försöker övertyga både Dig och mig själv om att eventuella försäljningssiffror avgör redaktionernas nyhetsvärdering, och att det som skrivs är det som är av störst intresse för allmänheten, kan jag dock inte låta bli att fundera. Tänk om man plötsligt skulle göra en helomvändning. Tänk om Lotta Schelin och hennes damfotbollskamrater alltid skulle vara först i Tv4-sporten. Tänk om Kina och Indien skulle få längre och mer utförliga nyhetsrapporter än USA. Tänk om en lång intervju med Anders Olsson skulle sändas istället för en intervju med Mats Sundin. Skulle då inte våra intressen och referenspunkter förändras? Skulle vi då inte bli mer intresserade av damfotboll? Skulle vi inte kunna identifiera oss med asiater som vi idag identifierar oss med amerikaner? Skulle vår agenda förändras?

Jag tänker, och jag ryser. Tänk vilken makt media har. Tänk vad media styr våra liv…

Tidsoptimist? Javisst!

Så har man gjort det igen..
Det där som jag av någon anledning gör varje gång jag försöker planera mitt liv. Jag tror lite för mycket om mig själv. Det har jag alltid gjort. Jag är nämligen väldigt duktig, bättre än de flesta faktiskt, verkar jag tro...

När jag planerade hösten 2008 någon gång i våras såg jag fram emot en ganska lugn period. Jag är nämligen, som många andra, ganska lat av naturen. Jag valdeatt läsa en journalistikkurs. (En kurs som ni ju redan vet tvingat mig till det jag ägnar mig åt i detta nu, eller i skrivande stund som det så passande heter.) Kursen var på distans och dessutom på halvtid. Eftersom jag tycker om att skriva såg jag fram emot en behaglig höst med mycket fritid. Aaaaah...!

Det var då mitt alter ego vaknade. (Vi kan kalla honom Göran)
- Hörru Samuel! sa Göran.
- Ja? svarade jag med uppenbar oro i min inre röst.
- Nu när du ska ha så mycket fritid i höst kan det väl vara läge att söka extrajobb?

Eftersom jag ofta lyssnar på Göran, trots min väl dolda lathet, tog jag en ordentlig funderare. Jag kom, som ni säkert förstår, fram till att detta faktiskt var ett ypperligt läge för mig att tjäna lite extra pengar och även få lite nya erfarenheter. Detta var ju första gången jag verkligen hade tid att arbeta sen jag kom upp till Karlstad eftersom jag tidigare alltid varit inblandad i diverse olika projekt (något som för övrigt varit Görans fel).

Sagt och gjort!
Jag kontaktade Värmlandsoperan som jag hört sökte en säljande marknadsförare. Och visst, i mitten av juli kontaktade de mig och erbjöd mig arbete - på heltid!
- Vad kul! sa jag.
- Kul var ordet, sa Göran.

Plötsligt var jag inte längre lat, nu var jag så där ambitiös igen, med alldeles för höga tankar om mig själv. Heltidsjobb och halvtidsstudier är väl inga problem för mig tänkte jag självsäkert. Just då hade jag glömt bort det faktum att jag dessutom spelar fotboll fem dagar i veckan...

- Ajajaj... sa Göran häromdagen när han förstått vilken situation han försatt mig i. Sedan försvann han, och har inte synts till sedan dess.

Missförstå mig rätt. Jag klandrar inte Göran för någonting. Jag trivs utmärkt på jobbet, där jag lär mig saker varje dag. Jag tycker fortfarande om att skriva och kommer genomföra journalistikkursen. Det enda som bekymrar mig är att jag återigen kommer hamna i den där situationen där nätterna blir lite för korta för mitt eget bästa. Situationen där jag, som vanligt, offrar min skönhetssömn för att de sista timmarna innan deadline sitta och snabbt skriva ihop en artikel.

Men vem behöver skönhetssömn? Skönhet behöver bara den som är ledig och har tid att gå ut. Det kommer jag aldrig att ha. Tack vare Göran...