onsdag 22 oktober 2008

Är det över nu?

Jag har nog inte berättat det tidigare här på bloggen.. Tänkte väl att det inte var någon idé kanske. Finns ju egentligen ingen som läser här, och de få som gör det känner väl mig ändå.

Men i alla fall, det jag inte har berättat är att jag spelar fotboll på fritiden. Och precis när jag skrev det så kom jag på att jag faktiskt nämnt det i ett tidigare inlägg, men nu orkar jag inte börja om utan väljer att skriva ett sånt där slarvigt inlägg som vissa andra bloggare tillåter sig att göra. Som om det svenska språket skulle tillåta att bli trampat på bara för att man skriver på sin egen sida? Nej, korrekturläsning åt folket, säger jag! Men det får bli ett annat inlägg..

Det jag skulle berätta om fotbollen är att jag haft en usel säsong. En gång i tiden var jag bra... eller i alla fall hyfsad… eller, jag hade en plats i ett Div. III-lag i alla fall. Den här säsongen, precis som förra, pendlade jag mellan Karlstad och Mariestad för att spela fotboll i IFK Mariestad - 12 mil enkel resa. Antar att ni, precis som jag, förstår att det var ett mycket dumt beslut. Det förstod jag redan i april, men var givetvis tvungen att fullfölja säsongen.

Alltmedan säsongen gick kände jag hur jag blev mer och mer omotiverad och sämre och sämre som fotbollspelare. Givetvis slutade det med att jag petades ur laget och fick sitta på bänken. Inte kul alls, dags att lägga av kanske?

Nej, trots allt så har fotbollen tagit för stor plats i mitt liv för att bara överge den sådär fort. Kanske kan jag pröva lyckan i Karlstad? Så igår var jag med Div. III-laget Karlstad BK i en uppvisningsmatch mot IFK Göteborgs U21. I motståndarlaget fanns en kille som varit med A-laget i Allsvenskan. Honom lyckades jag faktiskt sparka ner en gång. Det var väl det enda bra jag gjorde den matchen... Kanske karriärens höjdpunkt när jag tänker efter? Sorgligt… Borde nog lägga skorna på hyllan ändå?

1 kommentar:

Anonym sa...

Som stolt åskådare vill jag minnas att två allsvenska spelare slogs om att få byta tröja med dig efter matchen...men stor som du var skrev du din autograf på den och räckte över den till det stackars cancersjuka barnet som hejat på dig under matchen! Jag har aldrig blivit så rörd i hela mitt liv. Tack för att du är en sådan god förebild för oss vanliga människor!